Fotografering i början
När man uppfann kameran i mitten av 1800 talet var det oftast så att man gick til en fotoateljé alltså en speciell butik för att bli foograferad. Man hade de finaste kläderna på sig och fotografen hade oftast en fin bakgrund/kuliss. Och så blev man placerad ståendes eller sittandes alldeles stilla framför.
Mitt emot kulissen och de som skulle bli fotograferade stod fotografen, med förmodligen en lådkamera på ben. Över sitt huvud och över kameran hade han ett svart skynke av tyg.
Bixten som användes var fristående , bara kopplad till kameran med en sladd, man höll blixten i handen. För att få det att lysa vid avtryckning,
blandade man till olika kemiska blandningar i pulverform, bla krut, blandade man fel blev det en rejäl smäll och fotografen ...........
Att bli fotograferad tog någon minut. Du skulle sitta helt stilla inte rör en min, helst inte ens blinka. Rak i ryggen, detta för att det tog ca 1-någon minut att exponera på fotoplåten som var gjord av glas. Exponera = att motivet alltså du skall fastna på glasplåten som är negativet som är mallen till ett foto kan man säga-.
Tänkd dig nu att du måste sitta helt stilla , rak i ryggen och inte blinka då skulle du med se ut att ha svalt ett spett.
Fotolabbet mörkrums arbete
Det jag beskriver här är fotoprocessen runt 1960, 70 , 80, 90 tal , innan det blev digitaliserat.
En film i kameran tål inte ljus så därför laddar framkallar man i totalt mörker. Det man får är ett sk negativ.
När filmen ( alltså en lång emsa med negativrutor, som har olika motiv), är framkallad,
Laddningsdosa där man först öppnar filmen och trär upp den på en "spiral" i totalt mörker. Sedan ska den ner i den ljustäta burken och man häller på framkallningsvätska. Efter detta vänder man burken med jämna rörelser fram och tillbaka. Det kallas att man agiterar ( rörelse fram och tillbaka)
Sedan genomgår negativet en belysning i en sk f"örstoringsapprat"apparat som lyser bilden ner på ett fotopapper.
Den vita ytan med svarta ramar runt är där man lägger fotopapperet under de svarta ramarna, för att de skall ligga kvar. Med ett hjul på sidan kan man föra apparaten upp och ner för att justera storleken på bilden samt skärpan av bilden på fotopapperet.
Efter detta genomgår fotopapperet 3 olika bad, med tre olika kemiska blandningar i.
Allt görs i ett "mörkrum" med ett speciellt rött sken som framkallad film och fotopapper klarar av utan att bli förstört av ljus.
Sedan häns de färdiga fotona upp för att torka, de är ju blöta efter att ha "badat"
